Jag heter Obelix, är en femårig blandras och bor med min familj i Skåne. Familjen min består av stormatte, husse, mellanmatte och lillmatte. Sedan finns det också Altas och Yazzo, mina kattkompisar. Eller, Atlas är i alla fall min kompis, Yazzo bestämmer, så han är lite läskig. 

Jag älskar mat, långa promenader och att pussas, ungefär som vilken familjehund som helst. Fast mina mattar tycker inte om när jag pussar på dem, de är bara dem som får pussas. Det har mellanmatte sagt. Men husse bryr sig inte så mycket, så honom kan jag pussa så mycket jag vill på.

Att bada är det värsta som finns. Ibland, när jag har varit ute på en lång promenad och råkat bli lite smutsig, sätter mina små mattar mig i ett stort badkar fyllt med vatten och häller vatten på mig. Det är INTE mysigt kan jag lova. Då blir jag ledsen, och vill inte ta emot godiset som jag får i belöning för att jag "är en såååå duuuuktiiiiiig hund". 

Jag hade en annan matte innan, men en dag kom den här familjen och hälsade på oss i vårt hus, och några dagar senare fick jag följa med hem till dem. Jag blev så rädd, för jag hade inte åkt så mycket bil, och allt luktade annorlunda, så jag råkade kissa på mig. Men det var ingen som skällde på mig för det, och det var skönt. I min gamla familj hade jag två kompisar, men de bestämde rätt mycket, och jag fick äta jättejättefort för att dem inte skulle kunna äta upp maten. 

Men i min nya familj får jag äta hur långsamt jag vill, så ibland äter jag inte alls på morgonen, bara för att visa att jag kan. 

Jag har också lärt mina människor att ge mig godis när jag lägger tassen i deras hand, det kunde inte mina gamla människor. 

Vi har utvecklat oss riktigt mycket, så nu ger dem mig godis när jag ger dem en high five, och till och med när jag viftar med tassen i luften. Tänka sig, människor är rätt smarta egentligen. 

Följ mig på Instagram: @obelixthedog